Skolan är en mycket viktig skyddsfaktor för barn som lever i hem med missbruksproblematik. Barn behöver vettiga vuxna, säger stödgruppsledaren Elisabeth Hagborg.
– Det beror bland annat på att där finns så många vuxna som kan upptäcka och stötta, säger Elisabeth Hagborg, socionom och sakkunnig, vid en föreläsning i Spela roll-kampanjens regi.
Hennes budskap är därför att det gäller att ta tillvara alla personalresurser som finns på en skola, det vill säga inte bara lärare utan även vaktmästare och matbespisningspersonal. Därför är det viktigt att alla vuxna i skolan har kunskap och nätverk så att de vet hur de kan upptäcka ifall en elev behöver hjälp.
– Barn har rätt att vända sig till vuxna för att få stöd, hjälp och uppmuntran. Det är innebörden i barnkonventionen, säger Elisabeth Hagborg, som skrivit boken Alkohol och alkovrål (1999).
Att den vuxne som ser och vill stötta har tillgång till ett nätverk, bland annat elevhälsan på skolan, är viktigt. Man ska inte som vuxen vara ensam, eftersom det finns en hel del fallgropar för den som vill hjälpa, säger Elisabeth Hagborg.
– Det kan till exempel vara så att den vuxne kommer för nära och tar på sig en föräldraroll. Eller inte inser sina begränsningar och lovar för mycket.
Risken finns också att den vuxne låter sig manipuleras, eller fördömer barnets föräldrar.
– Barn har rätt att älska sina föräldrar, de är de enda föräldrar barnet har, men också rätt att fördöma deras beteende.
Barn och ungdomar behöver, som Elisabeth Hagborg uttrycker det, ”vettiga vuxna” omkring sig. Men hur är då en vettig vuxen?
– En vettig vuxen sätter barn och ungas välfärd före sin egen, känner ömhet och ansvar, och värnar integritet och gemenskap. Och har civilkurage, säger hon.
Som ledare för stödgrupper för barn och unga, 2–3 gånger i veckan under de senaste tio åren, har Elisabeth Hagborg sett vad det kan betyda att få prata med jämnåriga.
– Att få berätta hur man har det, att få stöd av jämnåriga och få kunskap påverkar i positiv riktning.
En enkätundersökning med deltagare i Ersta vändpunktens tonårsprogram, där deltagarna är 13–17 år, visar också på positiva resultat. I undersökningen från 2014 säger nästan åtta av tio (77 procent) att de fått en bättre självbild och ökat sin självacceptans.
72 procent säger att de upplevt en positiv förändring i relation till sina vänner, till släktingar och till den beroende, och nästan lika många, 68 procent, säger att de känner sig friare. 50 procent presterar bättre i skolan och ungefär lika många, 53 procent, säger sig ha en aktivare fritid.
– Skolan är en viktig skyddsfaktor, men det är också viktigt att ha intressen på fritiden och att ha nätverk med släkt och vänner, säger Elisabeth Hagborg.
